Nytt land - nytt liv

Den 29 april kom Nova till Sverige efter en resa som började före tre på morgonen och via många olika transportmedel landade i nya hemmet vid halv fyra på eftermiddagen. 

När hon först kom ur buren på Arlanda blev allt bara för mycket för henne och hon försökte smyga sig i skydd under bänkar eller i någon skreva. När inte det gick så sjönk hon till golvet och tryckte sig hårt mot det. Hon blundade och blev alldeles styv i kroppen. Det var en bild av en hund som mist allt hopp och inte hade några positiva förväntningar kvar på livet. Jag bar ut henne och satte ner henne på en gräsplätt för hon skulle få kissa, men samma sak där - hon bara la sig ner. När hon fick komma in i buren i bilen var det en lättnad för henne och hon sa inte ett knyst på resan hem. Jag tror hon var bedövad av att få ligga på den mjuka dynan och ha det så bekvämt och i sanningens namn borde hon ju varit fullkomligt utmattad också efter den dagen.

Väl hemma så träffade hon de andra djuren, både hundar och katter, och det avlöpte väl. Att komma in i ett hem var ju nytt och precis allt var nytt - ljud, lokal och vanor. Trots det fick de andra hundarna henne att tina upp och hon var glad att vara med dem. Att gå ut var hemskt och det var inte förrän idag på morgonen som jag insåg att skjutdörren vi går ut genom och trappstegen var nymodigheter som skrämde henne. Igår var jag ganska trött jag med...

I alla fall fick jag ett första leende från henne och sakta började hon interagera även med oss människor. Uppenbarligen ville hon ha kontakt och vågade mer och mer. Hon är inte skygg när man klappar hennes huvud och sträcker fram nosen för att fysiskt röra vid en när man passerar henne. Hämtar jag kopplet springer hon åt andra hållet (passagen ut, antar jag) men väl ute så har vi börjat trampa upp små rundor runt huset där hon nu gått förr och känner igen sig. Hon kissar som regel alltid när jag tar ut henne, men vi har ännu inte rutin på att få allt gjort där utanför, så i morse fick jag plocka lite på köksgolvet.

Redan igår kväll la hon sig mitt på golvet. Jag hade gjort i ordning en undanskymd plats där hon kunnat ligga och kolla på oss ur skydd, men det var inte intressant. Mitt på köksgolvet eller mitt på vardagsrumsgolvet är vad som gäller. Hon har hög aktivitetanivå och vill gärna leka. Det har varit föraningar om vad som komma skall när hon börjat leka med Lyra (som ingen annan törs leka med), men i morse blev det ett missförstånd när Lyra gick igång på riktigt weimaranermanér och brölade till leken. Det förstod inte Nova utan blev osäker och jag bröt upp leken. Nova nafsar när hon vill ha avstånd till en annan hund. Känns onödigt, tycker jag... (Men vilka underbart vita och fina tänder hon har :-) )

Vi har sovit lugn hela natten. Nova fick vara i bur som jag täckt, så hon skulle kunna koppla av helt och det fungerade. Inte förrän drevet gick på morgonen hörde jag av henne och då gick vi genast ut och kissade. Sedan frukost och det går fint att äta i sin skål och vänta på sin tur. Däremot får jag vakta så inte de som ätit klart först snor åt sig hennes mat. Det är en lapphund där som elegant sticker sin smala nos till och med i Dinnas skål om hon kan.

När det blivit mer invant här och lilla fröken Nova lärt sig gå ut  genom hundluckan till rastgården så blir det nog en hel del lekt kan jag tänka. Blir det varmt så ska jag ställa upp luckan så det går fort. De kommer att ha så kul.

En annan sak från gårdagen, som jag hört berättas som, men aldrig sett, var när Nova gick in i rummet och rumsterade om i hundbäddarna och grävde upp dem och sedan släpade ut en fäll till vardagsrummet. Först sa vi att nej, den ska inte vara här, men sedan såg jag vad hon gjorde. Hon tog med sig den för att ligga på den. Hon bet inte eller gnagde, utan hon slängde den på golvet och sig själv ovanpå. Det saknas inte hundbäddar i huset, men hon ville ha en egen... Kul hund :-)