Ensam hemma

Ja, "ensam" i detta hus är ju en överdrift, men idag tränade vi ensamhet för Nova UTAN BUR. En gång förr har jag ju provat och då rev hon rummet helt, men till hösten måste det fungera, så det blev ett första pass. Vi skulle in och handla och det skulle inte ta lång tid. Vi tog med oss Lyra i bilen, så hon inte skulle tugga på någon och lät resten vara fria i rummet.

Och när vi kom hem var allt lugnt och inget förstört. Nova hade plockat bland hundleksakerna i lådan, men inte med något annat. Hon har ju lärt sig rutinen att jag är borta en stund och sedan kommer tillbaka. Den där första gången visste hon ju inte det än. Så det blev en väldigt lyckad träning och vi fortsätter på samma vis - korta stunder, men titt som tätt.

Tre veckor

Idag var det tre veckor sedan den lilla vita hunden kom hem till oss. Det känns som om hon varit här mycket längre än så.

Idag kröp hon för första gången upp i hundsoffan och somnade - hittills har hon hållit till på bädden bakom min stol. Det känns som om hon verkligen hittat hem. Nu springer hon också ut och in med de andra i rastgården när drevet går och har blivit helt förtrogen med begreppet "hundpromenad" - hon är ivrig att komma med ut och går som en liten gud i koppel.

Hon har inte kissat inne på några dagar, men jag litar väl inte fullkomligt på det ännu. Jag driver fortfarande ut henne när hon ätit/sovit/lekt, precis som om hon varit en valp. Hon vet precis vilken matskål som är hennes och var den blir nedsatt och i vilken ordning maten serveras. Hon vet också att hon alltid får mat, så hon behöver inte kasta sig i första bästa skål, utan kan vänta på sin egen. 

Att var ensam med de andra när jag jobbar går bättre och bättre. Det är ju inte roligt, men det är inte läbbigt längre. Fortfarande händer det dock saker runt henne så snart hon lämnas utan tillsyn - textilier dras runt i huset och tuggas, och det smakas på diverse prylar. Kottar släpar hon in och tuggar till fragment, men det är ju bättre än att äta upp mina grejer.

Så nu lägger vi första fasen bakom oss och fortsätter in i framtiden.

Vårfredag

Det är för mycket nu - jag hinner ju inte med dagboken för Nova... Snart tre veckor i Sverige och just precis visade hon att hon lärt sig att rusa genom huset på väg mot hundluckan, under upphävande av undertryckta mopp-mopp-ljud. Ju mer hon hänger med ut i rastgården desto mindre blir det pinkat inomhus.

Herrejösses så mycket kottfnas jag har inne. Nova har just upptäckt kotten som företeelse och tuggar hon kotte så tuggar hon i alla fall inte på kläder/plädar/kruk-växter/dukar/handdukar/fällar/mattor... Jag måste ändå motionera snabeldraken i helgen för det är HÅR överallt!! Det ska bli skönt när de fällt färdigt. Idag gick det riktigt bra på dagen när Nova var ensam - jag tror hon börjat vänja sig. Och nu när jag sätter mig så lägger hon sig bredvid, fastän de alla är ivriga att få komma ut på kvällspromenad. 

En lustig sak idag var de båda rumänernas olika reaktioner när det plötsligt uppenbarade sig gubbar, som skulle plantera skog, utanför rastgården. Parva skällde riktigt grovt ståndsskall och gick på, men Nova blev rädd och sprang in. Sedan verkade hon lite otrygg i rastgården, som förut varit en säker plats. Men det tycks ha gått över nu. 

Lilla vita grejen :-) Ni skulle se henne! Det är inte samma hund längre, som den jag träffade på Arlanda. I natt ska vi pröva om hon kan sova med de andra hundarna och slippa vara i buren. Men då måste hon ju kunna ligga still och inte röja runt hela natten, för det orkar jag inte med. Vi får se hur det går...

Fjorton dagar

Nova har idag varit hos mig i fjorton dagar - två korta veckor. Det är liksom inte samma hund längre som den vi hämtade på Arlanda. Hon smälter in i flocken, njuter av livet, utforskar skogen på våra promenader och börjar bli helt övertygad om att en matte är en bra grej att ha. Man ska till och med lyssna på vad hon säger.

Efter morgonens kalabalik när Parva rymde till skogs är jag fortfarande häpen över den vita hunden. Alla hundarna kom lösa och alla hundar, utom Parva, kom när jag ropade. Den lilla Nova, som bara varit hos mig i två veckor, kom så snällt när jag kallade. Jag tror att den saken säger mer om hur väl hon inrättat sig hos oss än något annat. Hon vill inte någon annanstans - hon vill vara med oss.

Fina Nova!

Yes!

Vi gick hela långa rundan med gott humör och glada hundar. Det var rätt tanke med jaktkopplet. När jag inte håller i snöret så bleknar hennes onda minnen och hon kan börja kolla runt på den svenska våren. Vi går långsamt och utan jäkt och det fungerade faktiskt. Hurra!

Men blir man av med ett problem så får man ett annat... Igår hade Nova bestämt att bädden i hennes bur mådde bäst som småsmulor när jag kom hem. Jag tänkte hon skulle få pröva på hur det var att vara ensam en stund lös i rummet med de andra medan jag hämtade sonen på stationen - det skulle ju bara bli en kort sväng.


Men då hade jag inte frågat SJ - tåget var en och en halv timme försenat och min lilla tur tog tre timmar. Hur det gick? ALLT som gick att bita i och dra ner var neddraget - fällarna i buren var utdragna, mattorna hopkorvade, mina kläder som hängde på en krok på dörren nedrivna, det jag hängt på "säkert" ställe på en stång låg nu på golvet och över hela högen av grejer hade hunden hällt ut två krukväxter och ätit upp den ena. Till hennes fördel ska jag säga att det bara var den krukväxten som var förstörd - allt annat var bara neddraget.

Det blir nog tyvärr bur för lilla fröken ett tag till tills vi är helt överens om vad i ett människohem som kan anses okey att tugga och vad mattar vill att man låter bli. Jag vill poängtera att i hundrummet står en hel back full med hundleksaker - den var orörd...

Men problem är till för att lösas så man lär sig mer och blir en bättre människa. Fast när jag kom hem till röran igår kanske jag inte tänkte precis så...

Kort minne

Jag kikade i Parvas dagbok och insåg att det tog henne två veckor innan hon visade någon form av uppskattning av sina promenader. Nova har bara varit här en vecka än så länge. Det får väl ta den tid det tar...

En vecka i Sverige

Vi jobbar med gamla, mörka minnen och försöker ersätta dem med nya ljusa. Men faktum kvarstår - när man blir ledd bort från hemmet och kanske ut på vägen, så är det väldigt jobbigt. Men en dag ska även Nova inse att promenad är det bästa en hund vet. Det får ta den tid det tar... 

Rastgården är i alla fall toppen.

Fem dygn

Det är inte klokt att det inte är längre tid än så... Känns som om jag i alla fall skulle vilja skriva fem veckor...

Vi har skapat rutiner och vardagen fungerar gnisselfritt. För andra dagen gick vi långa runden och sista biten på landsvägen hem var hon olustig och trött. När vi kom hem var vi först en stund i rastgården, som bilderna visar och sedan sov hon gott en lång stund.

Nova sover inte mycket annars om man jämför med de andra hundarna. Hon verkar ha en aktivitetsnivå i höjd med lapphunden (fast hon skäller inte). Det blir nog bra när hon vant sig och fått upp flåset så vi kan gå mera i sommar - blir bra för oss alla.


Den där stunden i rastgården efter morgonpromenaden har blivit en riktig mysstund. Solen lyser och fåglarna sjunger och det är vår (snart sommar). En stund att se fram emot :-)

Allt går väl inte utan bakslag och det är framför allt Novas energiska försvar av sina resurser, som mat, liggplats och leksaker, som kan ställa till det. De andra har inte alls samma hetsiga inställning och förstår inte varför de blir påhoppade. Men de lär - Nova var idag åtskilligt mindre hetsk när Lyra kom för nära hennes liggplats. Kanske var det för att det var just hennes favorithund eller så var det faktiskt för att hon börjar fatta att ingen är efter hennes liggplats. Och de andra har lärt sig att den nya är lite ettrig och undviker trängda situationer med henne. Man säger mig att problemet kommer att rätta till sig av sig själv när Nova bott in sig.

Fyra dygn

Det är inte klokt... Har hon inte alltid varit här?

Ledsen om jag idiotförklarar er på Dogrescue, men det här är ingen problemhund - det är en pigg, glad och busig unghund som tycker livet är stormkul. Hon utforskar och upp-täcker som en valp och vi jobbar just nu med vad som får och inte får tuggas i ett hem.

Idag gick vi allihop (jag och sex hundar) den långa promena-den. Ja, så himla lång är den väl inte - tar en halvtimme, men det är vår vanliga, normalrunda. Lite trött var hon kanske, men med den energin så är det bra om man blir lite trött, för sedan var jag tvungen att gå till jobbet. Det blev kanske fyra-fem timmar och får ses som genrep inför nästa vecka när det blir tre lite längre dagar. Sedan är det långhelg igen :-)

Den här eftermiddagen hann vi med en stund ute på verandan efter att första tuggbenet var uppätet.

Tre dygn

Svårt att förstå att den där hunden som tryckte sig platt mot marken i måndags är den samma som den som skuttar kring mig nu med pigga ögon. Visst skyggar hon ibland, men i stort sett är hon en närvarande, nyfiken och busig unghund.

Dagen idag har vi utforskat rastgården. Fördelen med den är att man får vara lös och kan springa runt. Där finns också en bänk som idag var varm av solen och där matte gärna satt länge, medan Nova och de andra bara fick vara. Vi har varit där nere flera gånger och det verkar vara en riktig hit. Pinnar, kottar, gräs, kvistar, jord - vad allt spännande finns där inte om man är hund.

Lek i full frihet fungerade dock inte mellan Lyra och Nova. Lyra började bullra och det begriper inte Nova sig på. Ettrig som en vessla gick hon på den stora hunden för att berätta att hon INTE ville bli bullrad. Lyra såg mest bara förvånad ut.

Ätandet går bra nu utan gruff mellan djuren, men den nya liggplatsen invid terassdörren har vållat en del problem, för Nova försvarar den hetsigt när någon vill gå förbi och ut på verandan. Den ena efter den andra piper iväg och ser väldigt förorättade ut.

Men det ger sig. Här finns liggplatser till alla och snart blir det tydligt att ingen försöker tränga bort någon. När så här mycket hänt på tre dygn så blir det spännande att se vad som hänt om tre veckor.

Ett dygn i Sverige

Ja, nu har Nova varit i Sverige i ett dygn. Just nu ligger hon på golvet i köket och sover medan maskinen centrifugerar. Med andra ord är hon inte berörd av ljud. Hon tittar till när de hörs första gången, men sedan är det inget mer med den saken. Centrifugen är ju annars rätt högljudd och knappast ett ljud som hörs så ofta på de gator där hon haft sitt hem...

Det första dygnet har varit två steg framåt och ett steg bak. Mycket går så fantastiskt bra, medan annat är jobbigare - mycket jobbigare. Att gå ut är jobbigt. Nu på kvällen inser jag att vad Nova gör är att försöka hålla sig dold i buskagen. Kanske är det så hon överlevt på egen hand - hon har dolt sig och sin påfallande vita färg för att inte bli utsatt för diverse spratt. Nu på kvällen gick vi en stig utan vegetation och det gick mycket bättre att hålla ordning på alla djur - Nova bondade med Lyra och följde henne, men när vi kom hem kastade hon sig på mage och hässjade av anspänningen. På så vis blir det ju inte kissat ute heller utan sådant sker titt som tätt inne. Jag har avbrutit hennes strilande inne ett par gånger och tagit ut henne där hon fortsatt och då fått mycket beröm utomhus. Men det är som en kamp när vi ska ut...

Nu tar hon mycket kontakt och slickar på händer och sticker upp nosen och visar tecken på att vilja vara till lags. Mycket av de STORA fina öronen i topp har vi fått se och Nova har lekt en hel massa med alla de leksaker som fanns i hundleksakslådan. Blir till att köpa fler, för nu är de populära. Så lyckades hon tugga i sig så mycket ludd från en trasig tennisboll att hon kräktes, men det undrar man ju inte på.

Annars är hon bra i magen, äter, dricker och leker; reagerar inte nämnvärt på det som sker i ett vanligt hem, utforskar inomhus och bär ut "sin" fäll för att sova på den mitt på golvet. De andra ligger ju och slaggar mest hela dagarna, men Nova vill att saker ska hända och har alltid minst ett öga öppet. Hoppas det ska göra att hon verkligen sover på nätterna istället. Någon gång måste hon ju göra det.

Nytt land - nytt liv

Den 29 april kom Nova till Sverige efter en resa som började före tre på morgonen och via många olika transportmedel landade i nya hemmet vid halv fyra på eftermiddagen. 

När hon först kom ur buren på Arlanda blev allt bara för mycket för henne och hon försökte smyga sig i skydd under bänkar eller i någon skreva. När inte det gick så sjönk hon till golvet och tryckte sig hårt mot det. Hon blundade och blev alldeles styv i kroppen. Det var en bild av en hund som mist allt hopp och inte hade några positiva förväntningar kvar på livet. Jag bar ut henne och satte ner henne på en gräsplätt för hon skulle få kissa, men samma sak där - hon bara la sig ner. När hon fick komma in i buren i bilen var det en lättnad för henne och hon sa inte ett knyst på resan hem. Jag tror hon var bedövad av att få ligga på den mjuka dynan och ha det så bekvämt och i sanningens namn borde hon ju varit fullkomligt utmattad också efter den dagen.

Väl hemma så träffade hon de andra djuren, både hundar och katter, och det avlöpte väl. Att komma in i ett hem var ju nytt och precis allt var nytt - ljud, lokal och vanor. Trots det fick de andra hundarna henne att tina upp och hon var glad att vara med dem. Att gå ut var hemskt och det var inte förrän idag på morgonen som jag insåg att skjutdörren vi går ut genom och trappstegen var nymodigheter som skrämde henne. Igår var jag ganska trött jag med...

I alla fall fick jag ett första leende från henne och sakta började hon interagera även med oss människor. Uppenbarligen ville hon ha kontakt och vågade mer och mer. Hon är inte skygg när man klappar hennes huvud och sträcker fram nosen för att fysiskt röra vid en när man passerar henne. Hämtar jag kopplet springer hon åt andra hållet (passagen ut, antar jag) men väl ute så har vi börjat trampa upp små rundor runt huset där hon nu gått förr och känner igen sig. Hon kissar som regel alltid när jag tar ut henne, men vi har ännu inte rutin på att få allt gjort där utanför, så i morse fick jag plocka lite på köksgolvet.

Redan igår kväll la hon sig mitt på golvet. Jag hade gjort i ordning en undanskymd plats där hon kunnat ligga och kolla på oss ur skydd, men det var inte intressant. Mitt på köksgolvet eller mitt på vardagsrumsgolvet är vad som gäller. Hon har hög aktivitetanivå och vill gärna leka. Det har varit föraningar om vad som komma skall när hon börjat leka med Lyra (som ingen annan törs leka med), men i morse blev det ett missförstånd när Lyra gick igång på riktigt weimaranermanér och brölade till leken. Det förstod inte Nova utan blev osäker och jag bröt upp leken. Nova nafsar när hon vill ha avstånd till en annan hund. Känns onödigt, tycker jag... (Men vilka underbart vita och fina tänder hon har :-) )

Vi har sovit lugn hela natten. Nova fick vara i bur som jag täckt, så hon skulle kunna koppla av helt och det fungerade. Inte förrän drevet gick på morgonen hörde jag av henne och då gick vi genast ut och kissade. Sedan frukost och det går fint att äta i sin skål och vänta på sin tur. Däremot får jag vakta så inte de som ätit klart först snor åt sig hennes mat. Det är en lapphund där som elegant sticker sin smala nos till och med i Dinnas skål om hon kan.

När det blivit mer invant här och lilla fröken Nova lärt sig gå ut  genom hundluckan till rastgården så blir det nog en hel del lekt kan jag tänka. Blir det varmt så ska jag ställa upp luckan så det går fort. De kommer att ha så kul.

En annan sak från gårdagen, som jag hört berättas som, men aldrig sett, var när Nova gick in i rummet och rumsterade om i hundbäddarna och grävde upp dem och sedan släpade ut en fäll till vardagsrummet. Först sa vi att nej, den ska inte vara här, men sedan såg jag vad hon gjorde. Hon tog med sig den för att ligga på den. Hon bet inte eller gnagde, utan hon slängde den på golvet och sig själv ovanpå. Det saknas inte hundbäddar i huset, men hon ville ha en egen... Kul hund :-)