Fem dygn

Det är inte klokt att det inte är längre tid än så... Känns som om jag i alla fall skulle vilja skriva fem veckor...

Vi har skapat rutiner och vardagen fungerar gnisselfritt. För andra dagen gick vi långa runden och sista biten på landsvägen hem var hon olustig och trött. När vi kom hem var vi först en stund i rastgården, som bilderna visar och sedan sov hon gott en lång stund.

Nova sover inte mycket annars om man jämför med de andra hundarna. Hon verkar ha en aktivitetsnivå i höjd med lapphunden (fast hon skäller inte). Det blir nog bra när hon vant sig och fått upp flåset så vi kan gå mera i sommar - blir bra för oss alla.


Den där stunden i rastgården efter morgonpromenaden har blivit en riktig mysstund. Solen lyser och fåglarna sjunger och det är vår (snart sommar). En stund att se fram emot :-)

Allt går väl inte utan bakslag och det är framför allt Novas energiska försvar av sina resurser, som mat, liggplats och leksaker, som kan ställa till det. De andra har inte alls samma hetsiga inställning och förstår inte varför de blir påhoppade. Men de lär - Nova var idag åtskilligt mindre hetsk när Lyra kom för nära hennes liggplats. Kanske var det för att det var just hennes favorithund eller så var det faktiskt för att hon börjar fatta att ingen är efter hennes liggplats. Och de andra har lärt sig att den nya är lite ettrig och undviker trängda situationer med henne. Man säger mig att problemet kommer att rätta till sig av sig själv när Nova bott in sig.