Yes!

Vi gick hela långa rundan med gott humör och glada hundar. Det var rätt tanke med jaktkopplet. När jag inte håller i snöret så bleknar hennes onda minnen och hon kan börja kolla runt på den svenska våren. Vi går långsamt och utan jäkt och det fungerade faktiskt. Hurra!

Men blir man av med ett problem så får man ett annat... Igår hade Nova bestämt att bädden i hennes bur mådde bäst som småsmulor när jag kom hem. Jag tänkte hon skulle få pröva på hur det var att vara ensam en stund lös i rummet med de andra medan jag hämtade sonen på stationen - det skulle ju bara bli en kort sväng.


Men då hade jag inte frågat SJ - tåget var en och en halv timme försenat och min lilla tur tog tre timmar. Hur det gick? ALLT som gick att bita i och dra ner var neddraget - fällarna i buren var utdragna, mattorna hopkorvade, mina kläder som hängde på en krok på dörren nedrivna, det jag hängt på "säkert" ställe på en stång låg nu på golvet och över hela högen av grejer hade hunden hällt ut två krukväxter och ätit upp den ena. Till hennes fördel ska jag säga att det bara var den krukväxten som var förstörd - allt annat var bara neddraget.

Det blir nog tyvärr bur för lilla fröken ett tag till tills vi är helt överens om vad i ett människohem som kan anses okey att tugga och vad mattar vill att man låter bli. Jag vill poängtera att i hundrummet står en hel back full med hundleksaker - den var orörd...

Men problem är till för att lösas så man lär sig mer och blir en bättre människa. Fast när jag kom hem till röran igår kanske jag inte tänkte precis så...