Tre veckor

Idag var det tre veckor sedan den lilla vita hunden kom hem till oss. Det känns som om hon varit här mycket längre än så.

Idag kröp hon för första gången upp i hundsoffan och somnade - hittills har hon hållit till på bädden bakom min stol. Det känns som om hon verkligen hittat hem. Nu springer hon också ut och in med de andra i rastgården när drevet går och har blivit helt förtrogen med begreppet "hundpromenad" - hon är ivrig att komma med ut och går som en liten gud i koppel.

Hon har inte kissat inne på några dagar, men jag litar väl inte fullkomligt på det ännu. Jag driver fortfarande ut henne när hon ätit/sovit/lekt, precis som om hon varit en valp. Hon vet precis vilken matskål som är hennes och var den blir nedsatt och i vilken ordning maten serveras. Hon vet också att hon alltid får mat, så hon behöver inte kasta sig i första bästa skål, utan kan vänta på sin egen. 

Att var ensam med de andra när jag jobbar går bättre och bättre. Det är ju inte roligt, men det är inte läbbigt längre. Fortfarande händer det dock saker runt henne så snart hon lämnas utan tillsyn - textilier dras runt i huset och tuggas, och det smakas på diverse prylar. Kottar släpar hon in och tuggar till fragment, men det är ju bättre än att äta upp mina grejer.

Så nu lägger vi första fasen bakom oss och fortsätter in i framtiden.