Vårfredag

Det är för mycket nu - jag hinner ju inte med dagboken för Nova... Snart tre veckor i Sverige och just precis visade hon att hon lärt sig att rusa genom huset på väg mot hundluckan, under upphävande av undertryckta mopp-mopp-ljud. Ju mer hon hänger med ut i rastgården desto mindre blir det pinkat inomhus.

Herrejösses så mycket kottfnas jag har inne. Nova har just upptäckt kotten som företeelse och tuggar hon kotte så tuggar hon i alla fall inte på kläder/plädar/kruk-växter/dukar/handdukar/fällar/mattor... Jag måste ändå motionera snabeldraken i helgen för det är HÅR överallt!! Det ska bli skönt när de fällt färdigt. Idag gick det riktigt bra på dagen när Nova var ensam - jag tror hon börjat vänja sig. Och nu när jag sätter mig så lägger hon sig bredvid, fastän de alla är ivriga att få komma ut på kvällspromenad. 

En lustig sak idag var de båda rumänernas olika reaktioner när det plötsligt uppenbarade sig gubbar, som skulle plantera skog, utanför rastgården. Parva skällde riktigt grovt ståndsskall och gick på, men Nova blev rädd och sprang in. Sedan verkade hon lite otrygg i rastgården, som förut varit en säker plats. Men det tycks ha gått över nu. 

Lilla vita grejen :-) Ni skulle se henne! Det är inte samma hund längre, som den jag träffade på Arlanda. I natt ska vi pröva om hon kan sova med de andra hundarna och slippa vara i buren. Men då måste hon ju kunna ligga still och inte röja runt hela natten, för det orkar jag inte med. Vi får se hur det går...